Hörneå bys hemsida www.becken.se
Historisk jakt i Hörneå
Jakt var både nytta och nöje förr i tiden. Sedan var det naturligtvis en balansgång mellan vad som var till nytta för hushållet och vad som var rent nöje. Rickard Engström (1883-1943) var en erkänt duktig jägare. Makan Ebba (1898 – 1991) ansåg nog att hans jakt mest handlade om "nöje" snarare än "nytta". Rickard ansåg nog tvärt om. När så var möjligt försvann Rickard ut i skogen tidigt på morgonen och kom hem vid solnedgång, medan Ebba fick sköta göromålen på gård och i hushåll (enligt Ebba).
Bild 1. se text.
En stolt grupp jägare ses på bild 1, från vänster; Söderman(?), hund, Rickard Engström, dragspel (Algot Engströms), okänd man. Måhända är Söderman den person som var agent för Radio Biola i ”Övre Norrland”, läs mer om ”Elektroterapi i Hörneå”. Tittar man närmare på Södermans hagelvapen tycker man sig se en så kallad ”hammerless” modell. På de övrigas vapen syns hanar. Möjligen hade Rickards Engström en "drilling". Den för stunden okände mannen till höger håller stolt fram en tjäder som han lyckats skjuta. Den arma fågeln syns lite dåligt på kortet, den skyms av hund, dragspel, vinflaska, vinglas och kaffekoppar. Varför Algot absolut skulle ställa fram dragspelet är okänt, men just detta är ett tydligt signum för Algots fotografering. Det ska vara mycket instrument på bilderna. Angående bordsduken, möjligen hade bilden tjäntat på att Algot dragit fram bordsduken och placerat glas och koppar på den istället för hund och blodig fågel. Kanske var man mer rädd om bordet än om duken, typiskt för män tyckte nog Ebba. Herrarna på bilden ser lite kosack-aktiga ut i sina mössor och skäggväxt. Fotot är taget hemma hos Rickard Engström, i huset som revs 1922. Ett nytt hus byggdes upp på samma plats, detta då den unga makan Ebba önskade moderniteter som krav för att gifta sig med Rickard Engström.
Bild 2
Lite historia om älgen.
Det var glest med älg förr i tiden, djuret var nästan utrotat. Älgen var skyddad och jakten reglerad. I mån man lyckades skjuta en älg var det således och mestadels i form av tjuvjakt. Sådana berättelser kryllar det av i Hörneås historia. Att skjuta en älg innebar många kilo kött till hushållet, men även frö till jakthistorier. I historiska artiklar från annat håll sägs att alla sorters bönder höll fingret på avtryckaren, inte bara de nödlidande. Hörneå har således sina egna historier, utan att gå in på namn. Händelserna är rimligen preskriberade från lagens långa arm. Det var stora bestyr med dessa tjuvälgar. I regel slaktades djuret i skogen, och styckat köttet transporterades hem. Ibland tog man hjälp av cykel. Det var nog inte fråga om att cykla över myren utan cykeln leddes genom skogen fullastad med bogar och kotletter. Sedan var det noga med att få bort allt älghår från cykel och kläder så att inte tjuvskottet avslöjades. I kök och bodar var det bråda dagar för att inte bli upptäckt. Köttet torkades eller saltades och salt hade man på lager.
Bild 3
Jakt i Hörneå för 100 år sedan handlade sannolikt mest om småvilt. Björn och varg förekom nog mer sporadiskt. Kanske var dessa djur vanligare längre tillbaks i Hörneås historia. Ännu finns björnsaxar och andra fångstredskap bevarade i många hem. En annan sällsynt varelse var således älgen. Älgen var ett populärt jaktbyte under stenåldern, så pass uppskattad att den blev sällsynt med tiden. Under medeltiden var det få som sett en älg. Detta blir uppenbart när man studerar gamla målningar eller kartor med fabelinfluerade djur. Varelser av ”älg-liknande” form är målade men ser knappast ut som dagens älgar, och lika lite dåtidens djur.
Bild 4
Man kan söka älgar på den fantastiska karta med olika djur och jaktmotiv som Olaus Magnus ritade vid 1500-talets mitt. Kartan finns tryckt i många historieböcker men är även åtkomlig via nätet. Olaus Magnus är uppskattad av forskare för hans närmast oändliga produktion av bilder från 1500-talet, ofta ganska naiva. Hade Olaus Magnus fått betalt för alla sina bilder som publicerats så vore han rik, men det var han nog ändå. Olaus Magnus var en latinsk omskrivning av hans riktiga namn - Olof Månsson - han föddes år 1490. Han lyckades uträtta ganska mycket, även efter det att han blev landsförvisad, men det senare är en annan historia, av katolsk innebörd. På kartan kallad ”Carta Marina” (sjökarta, för vattnen runt det skandinaviska landet) roade sig Olaus Magnus med att fylla ut hela Norrland med fantasifulla djur och motiv. I viss mån var ju detta ett tecken på att han inte hade stor aning om vare sig geografi eller bygder i denna landsdel. Istället för att rita ett tomt fält över Norrland så blev ju kartan mer intressant. Olaus torde ha haft ganska roligt när han ritade och han är känd för att ha hällt i extra kryddor i historians gryta med avsikt att försköna Sveriges betydelse i den växande men kortlivade stormakten. Några motiv från kartan är återgivna på Becken-webben. Bild 2 visar en möjlig älg, även om det snarast ser ut som en "rådjurs-ren-häst" med älghornsliknande prydnad. Han hade nog inte sett någon älg. Det finns andra kända älgbilder från senare år, vilka visar en ganska naturtrogen kropp men där man istället lyckades kröna djuret med skruvade horn likt en antilop.
Bild 5
Det är däremot känt att Olaus Magnus faktiskt reste mycket, även genom dåtidens Norrland. Förmodligen passerade han Hörneå by då det huvudsakliga vägnätet hade en tendens att följa kustlinjen. Kanske såg han bevarade älghorn hos tjuvskyttarna i Hörneå medan resten av älgen hade passerat grytan. Hörneåborna kallade det säkert för ”fällhorn” och som råkade sitta ihop på mitten. Bilder 3-5 visar diverse jaktmotiv. Bild 6 är en stilstudie över jägare från en annan av Olaus Magnus skrifter (Historia de gentibus septentrionalibus, år 1555). Spjut och pilbåge torde ha varit populära jaktvapen även i Hörneå, och med praktiska skidor på fötterna. På bild 4 noterar man även ett armborst. Jägaren verkar stödja vapnet mot hästryggen(!) eller möjligen i skydd av hästen.
Bild 6
Om älgstammen kan sägas att jaktrestriktioner infördes redan under 1300-talet. Älgen var periodvis helt fridlyst, på sina håll ända in på 1920-talet (se nätreferens). Framåt 1800-talets slut blev man varse att älgen nog inte var så hotad som man hittills trott. Om inte annat blev detta uppenbart då tjuvskjutning av älg var mycket vanligt. Från sekelskiftet 1900 finns berättat från Norrbotten om straff för tjuvjakt på älg, på allt ifrån ca 20 dagars fängelse till 150-200 riksdaler böter. Älgstammen fortsatte att öka och under 1950-talet började den bli ett problem som myndigheterna oroade sig för (se nätreferens).
Bild 7
Hörneå-webben syftar inte enbart till att beskriva byns människor utan även dess djur. Här visas två kända Hörneå-älgar (i levande skepnad). Den så kallade ”Sälge” kom ofta på besök under slutet av 90-talet. Den uppskattade bland annat Engströms vildvuxna planteringar av sly nedåt bäcken, däribland sälg (bild 7). Det var en riktigt trevlig älg som man kunde komma nära inpå livet. På bild 8 är den lite irriterad eftersom den kommit underfund med att skribenten börjat röja bort slyn.
Bild 8
Den andra besökaren kallades ”Dansande Älgen”, den var gäst i Hörneå år 2002 (bild 9). Den kom ofta framåt sommarkvällen, och visslade man åt den började den dansa runt och frusta på ängen, ibland till den grad att man funderade på att söka skydd. På bilden ses den blängande åt fotografen i väntan på att få höra melodin att dansa till. Dessvärre tros båda dessa trevliga älgar ha lämnat jordelivet, och man kan naturligtvis spekulera hur.
Bild 9
Gunnar Engström, 2009-01-31
Har Du något att berätta? Maila Din berättelse eller artikel till redaktionen.
Besökare